HP 2006-07-27 13:01

Harplinge väderkvarn – mer än mjöl och minnen

Bild: ROGER LARSSON

Centrumgestalt på hög nivå. Harplinge väderkvarn har på senare år blivit ett kulturcentrum, där det hålls konserter, utställningar och föreläsningar.

 
Bild: ROGER LARSSON

Siktmaskin. I den här maskinen siktade man mjölet en gång i tiden.

 
Bild: ROGER LARSSON

Drivs av förening. Sven Ericsson är ordförande i Ideella Föreningen Harplinge Väderkvarn, som bildades 2001.

 
Bild: ROGER LARSSON

Kronhjulet. Vingarna driver axeln med hjulet som överför kraften till kvarnaxeln via ett kugghjul. Kronhjulet finns längst upp i den så kallade "hettan".

 
Bild: 102522+0100

 
Bild: ROGER LARSSON

Metallkuggar. Vid malning vippas kugghjulet mot stjärnhjulet, vilket driver på kvarnstenen.

 
Bild: ROGER LARSSON

Kvarnen i Harplinge. 

 

2006-07-19 00:00
HARPLINGE
Mitt i det lilla samhället står den. Stolt sträcker den upp sina vingar mot himlen. För Harplinge väderkvarn är det inte längre mjölet som står i centrum – utan kulturen.

Sedan den ideella ”Föreningen Harplinge Väderkvarn” tog över driften av kvarnen 2001 har medlemmarna hela tiden arbetat för att den ska bli ett kulturellt centrum.

– Kvarnen är en centrumgestalt på hög nivå. Att samla folket, det är en uppgift vi har, säger Sven Ericsson, olerrdförande i föreningen.

Främst är det musiken som står i fokus, och de senaste åren har flera konserter hållits i den gamla kvarnen.

– Vi har haft 17 musikarrangemang av olika slag här förra året. I år har vi haft sju stycken, berättar han.

Det är både lokala och mer långväga artister som kommer och spelar. Något som varit särskilt populärt är de artister och musiker som kommit från Skottland.

– Den skotska musiken drar fulla hus. Så har det alltid varit, berättar Sven

Ericsson och ler.

Väderkvarnen har också blivit känd för sitt traditionella nyårsfirande. Under nyårsnatten belyses kvarnen, det spelas musik och hålls tal - och så blir det fyrverkerier.

– Det har blivit en tradition. Fyrverkerier är ett folknöje.

Föreningen arrangerar även konstutställningar och bjuder in föreläsare.

Trädgårdskonsulenten Gunnel Carlsson från ”Gröna rum” är en av föreläsarna som varit där, en annan var John Pohlman som inte helt otippat talade om väder och vind.

Så visst har Harplinge väderkvarn blivit något av ett kulturcentrum. År 2002 fick föreningen dessutom ta emot Kulturlaxen, ett kulturpris som delas ut av kommunen.

– Vi har tusentals besökare här varje år, säger Sven Ericsson och visar gästboken som många skrivit i genom åren.

Sven Ericsson guidar runt i kvarnen, som består av hela sju våningar.

– Här har vi konserterna, säger han och slår ut med armarna.

Vi befinner oss på första våningen.

Rummet är tomt, kantigt och har träbalkar i taket. Hela kvarnen är förstås byggd i trä, och det luktar som det brukar göra på ett gammalt museum. Trots att det är värmebölja utomhus är det ganska svalt, men längre upp i byggnaden blir det varmare.

Vi följer Sven Ericsson upp för de branta, något vingliga trätrapporna. Han visar de gamla kvarnstenarna och siktmaskinerna, och berättar hur vindkraft ger energi nog åt en kvarn att mala.

Det senaste decenniet har Harplinge väderkvarn fått sig en rejäl ansiktslyftning. När den nuvarande ägaren Kjell Bengtsson köpte kvarnen 1986 var deni stort sett fallfärdig.

– Det regnade in. Hade vi inte gjort något åt den, hade vi fått riva, berättar Sven Ericsson.

Med hjälp av bland annat Länsstyrelsen, Länsarbetsnämnden och Hallands länsmuseer påbörjades under hösten 1996 en omfattande renovering inom ramen för Hallandsmodellen.

– Vi fick resurser att montera ned stora delar av kvarnen och skaffa nytt material.

Skadade bjälkar byttes ut, hela hättan med axlar och drev lyftes av och kunde renoveras. Kvarnen fick också helt nya vingar och en ny ”rosett”. Renoveringen stod färdig 2001.

Trots att kvarnen nu är i gott skick, finns det fortfarande en sak som bekymrar Sven Ericsson. Det går nämligen inte att mala i kvarnen längre.

– Den får ingen kraft av vingarna. De har skruvat sig och måste vridas till så att de kan fånga upp vinden, förklarar han.

Det är nu två år sedan man senast malde något i kvarnen. Förhoppningen är dock att man någon gång i framtiden ska kunna mala mjöl igen.

Tills vidare får den duga som kulturcentrum. Dessutom är kvarnen öppen för guidade visningar.

Och att man har rent mjöl i påsen kan Sven Ericsson försäkra:
– Vi har bara kravodlat spannmål. Det är inget annat som duger.

Kvarnen byggdes 1895 av Gustaf von Segebaden.

Typen kallas ”Holländare”, vilket innebär en konstruktion som automatiskt vrider vingarna mot vinden.

Ägaren heter Kjell Bengtsson. Han köpte kvarnen 1986.
Dessförinnan har den haft sex ägare.

Kvarnen har sju våningar och är 22 meter hög.

Vingarna är tillverkade i lärk- och granträ och har en spännvidd på 21 meter. De är manuellt inställbara.

För att kunna mala krävs en stadig vind på fem till sex meter per sekund.

Enligt Sven Ericsson finns det bara två kvarnar av den här typen i Halland, vilket gör den speciellt unik.

Se även: http://www.harplingekvarn.se/